Strategier för sort och platsval, upptagning och lagring vid sen leverans av sockerbetor 2007–2009
Konklusion
Två olika nivåer av skadegrad vid upptagning – skonsam och normal – jämfördes på tre olika platser under tre år. De olika nivåerna av skadegrad åstadkoms genom att använda på marknaden förekommande betupptagare med olika upptagnings- och rensningsteknik som åstadkom en önskad variation i skadegrad. Som oskadad kontroll användes betor som tagits upp för hand. Lagringstiderna varierade från 61 till 70 dygn.
Upptagningskvalitet: I den skonsamma upptagningen hade 78 % av betorna rotspets-brott som var mindre än två cm, den normala endast 16 %. I den normala upptagningen hade 43 % av betorna rotspetsbrott mellan två och fyra cm och 32 % mellan fyra och sex cm.
Andelen perfekt blastade betor för den skonsamma upptagningen var 32 %, för den normala endast 18 %. För båda upptagningssätten var huvuddelen av betorna otillräck-ligt blastade: 56 % för den skonsamma och 71 för den normala.
Andelen betor utan sprickor var i den skonsamma upptagningen 92 %, medan mot-svarande siffra i den normala upptagningen var 70.
Ytskadorna på betorna efter den skonsamma upptagningen var avsevärt mindre än på dem efter den normala upptagningen: 1,5 cm2 jämfört med 6,6.
Svamptäckt yta i rotspetsen: Vid den låga lagringstemperaturen hade handupptagna och skonsamt upptagna betor 1,9 respektive 8,9 % av ytan i rotspetsen täckt med svamp. Den normala upptagningen låg på i genomsnitt över sex försök 48,6 %. Vid den högre lagringstemperaturen blev skillnaderna ännu tydligare: handupptagna betor låg på 3 %, skonsamt upptagna betor på 21,1 % och normal upptagning låg på 79,6 % av ytan i rot¬spetsen täckt med svamp (medel över sex försök).
Rotspetsen är en direkt inkörsport för svampangrepp och efterföljande rötor.
Sockerförluster vid stigande temperatur och samma skadenivå: För de handupp¬tagna betorna var sockerförlusterna lägre än 0,05 % per dygn vid både 5 och 15ºC. Trots att temperaturen höjdes ökade inte sockerförlusterna nämnvärt. Då lagringstemperaturen ökade från 5 till 15ºC, nästan fördubblades sockerförlusten per dygn för både skonsamt och normalt upptagna betor.
Sockerförluster vid stigande skadegrad och samma temperatur: Då de tre olika skadenivåerna jämfördes vid samma temperatur så ökade sockerförlusten per dygn cirka 2 gånger från skonsamt till normalt upptagna betor vid 5ºC, och cirka 2,5 gånger vid 15ºC. Från handupptagna till normalt upptagna betor är ökningen vid 5ºC cirka 5 gånger och vid 15ºC cirka 10 gånger. Faktiska värden visas i tabellen nedan.
Upptagning Lagringstemp. (ºC) Lagringsförluster
(% socker/dygn) Differens
Handupptagning – skonsam 5 0,029 0,071 0,042
Skonsam – normal 5 0,071 0,156 0,085
Handupptagning – skonsam 15 0,034 0,136 0,102
Skonsam – normal 15 0,136 0,332 0,196
Handupptagning 5–15 0,029 0,034 0,0005
Skonsam 5–15 0,071 0,136 0,065
Normal 5–15 0,156 0,332 0,176
Isolerade svampar: Resultaten visar att Botrytis växte ut från 52 % och Penicillium från 50 % av undersökt skadad vävnad. Någon enstaka art av Fusarium hittades. Angrepp av den sklerotiebildande svampen Sclerotinia förekom ibland i nacken.
Sammanfattningsvis visar denna undersökning på att betornas skadegrad har mycket stor betydelse för lagringsförlusterna. Det finns en tydlig koppling mellan stigande skadegrad, stigande temperatur och ökande lagringsförluster. Framförallt så är rot-spetsen betydligt känsligare än betans övriga delar för skador. Skadad vävnad angrips i första hand av svampar som Botrytis och Penicillium som finns överallt i jord och luft. Angripen vävnad ruttnar efterhand som en direkt följd av svampangreppen.
Conclusion
Two different levels of damage during harvesting – mild and normal – were compared at three different sites in three years. The different levels of damage were obtained by using commercially available sugar beet harvesters with different lifting and cleaning techniques, which caused differing degrees of damage. Manually harvested sugar beet were used as the undamaged control. The storage period varied between 61 to 70 days.
Harvesting damage: With low impact harvesting, 78% of the sugar beet had root tip breaks of less than 2 cm, while with the normal system only 16% fell into this category. With normal harvesting 43% of sugar beet had root tips breaks of between 2 and 4 cm, and 32% had breaks of between 4 and 6 cm.
The proportion of perfectly trimmed sugar beet was 32% with low impact harvesting but only 18% with normal harvesting. For both harvesting methods the majority of the sugar beet were inappropriately trimmed: 56% for the low impact method and 71% for normal harvesting.
The proportion of sugar beet without cracks was 92% with low impact harvesting, while the corresponding figure for normal harvesting was 70%.
The area of surface damage to the sugar beet after low impact harvesting was considerably less than after normal harvesting, 1.5 cm2 compared with 6.6 cm2.
Fungus-attacked area at the root tip: At low storage temperature (5 ºC), sugar beet harvested by hand had 1.9% of the root tip attacked by fungi, while the corresponding value for low impact harvesting was 8.9%. However with normal harvesting the average area affected in six trials was 48.6%. At the higher storage temperature studied (15 ºC), the differences were even clearer: sugar beet harvested by hand had 3% of the root tip affected by fungal damage, that harvested by the low impact method 21.1% and that harvested normally 79.6% (average of six trials).
The root tip is a direct point of entry for fungal attack and resulting root rots.
Effect of storage temperature on sugar losses at a given level of damage: For the sugar beet harvested by hand, the sugar losses were less than 0.05% per day at both 5 and 15ºC and thus the higher temperature did not affect the sugar losses. However, increasing the storage temperature from 5 to 15ºC almost doubled the daily sugar losses from low impact harvested and normal harvested sugar beet.
Effect of degree of damage on sugar losses at a given storage temperature: When the three degrees of damage were compared at the same storage temperature, the daily sugar losses increased almost 2-fold between low impact and normal harvested sugar beet at 5ºC and losses increased 2.5-fold at 15ºC. For hard harvested versus normal harvested sugar beet, the increase in losses was around 5-fold at 5ºC and around 10-fold at 15ºC. The actual values are shown in the table below.
Harvesting methods compared Storage temp. (ºC) Sugar losses in storage
(% sugar/day) Difference
Hand harvested v. low impact 5 0.029 0.071 0.042
Low impact v. normal 5 0.071 0.156 0.085
Hand harvested v. low impact 15 0.034 0.136 0.102
Low impact v. normal 15 0.136 0.332 0.196
Hand harvesting 5–15 0.029 0.034 0.0005
Low impact harvesting 5–15 0.071 0.136 0.065
Normal harvesting 5–15 0.156 0.332 0.176
Fungal identity: Studies showed that Botrytis developed from 52% of the damaged root tissue and Penicillium from 50%. Some individual species of Fusarium were found. Damage by the sclerotia-forming fungus Sclerotinia was observed occasionally in the neck.
In summary, this study showed that the degree of damage to sugar beet is critical for sugar losses in storage. There is a positive correlation between increasing degree of damage and increasing sugar losses. The root tip is much more sensitive to damage than other parts of the sugar beet root. The tissue is primarily attacked by fungi such as Botrytis and Penicillium, which are very prevalent in the soil.